depprock.com vill inte vara sämre än pitchfork.com, som nyligen hivade upp sina hundra bästa låtar från 2013 på nätet. Så här nedan kommer, direkt från en strand på Jamaica och på självaste nyårsafton, en spellista med mina hundra bästa låtar från 2013. En plats är reserverad för den dagen My Bloody Valentines album MBV dyker upp på Spotify. Egentligen borde jag reservera plats för låtar från Soundcloud också, men dem får jag ta i egen ordning senare.

Det är också bara en låt per band/artist på listan, så om tio låtar med Savages platsar, kommer där ändå bara finnas en. Och i och med det har det också varit förbålt svårt att välja – om tio låtar med Savages platsar och jag bara får välja en, vilken ska jag välja? Wojne, wojne.

Om låtarna kommer från album är det i de flesta fall grymma skivor som hör till mina favoriter från i år.

Fast först en kort albumtopplista, här är de tio album jag tyckt allra mest om under 2013:

Först har vi, förstås, Savages debutalbum Silence Yourself (silence uttalas med franskt i och fransk betoning, typ sillens fast med betoning på i:et.). Årets största utropstecken. En storstilad återkomst och förnyelse av depprockens själva essens. Underbart pretto! Läs mer i mitt inlägg från i höstas.

Sen har vi My Bloody Valentines, MBV. En storstilad återkomst, efter 22 års uppehåll, från shoegazens oöverträffade mästare.

Suuns Images Du Futur är oerhört infallsrik och full med nytänkande, utan att någonsin bli för lättsamt och opretto.

Storstilad återkomst, efter 23 års uppehåll, av ett av depprockens stora fanbärare under mitten och slutet av 80-talet. Nu med David Eugene Edwards från 16 Horsepower och Wovenhand på gitarr. Kan inte bli annat än fantastiskt!

La Femmes Psycho Tropical Berlin är en sjukt trevlig skiva att lyssna på. Coldwaveigt syntigt och postpunkigt med surfgitarrer kan aldrig bli fel.

Nick Cave liksom! Asså, jag menar, Nick Cave liksom, asså! Va?

Tropic of Cancer är så jädra deppigt rätt så man nästan blir mörkrädd. Läs mer i mitt inlägg från i höstas: Henry Miller badade aldrig i Gennesarets sjö, eller vad det hette.

The KVB gjorde två grymma skivor under året. Jag är lite lite kärare i den här. Härlig mix av Joy Division, Jesus and Mary Chain, Suicide och My Bloody Valentine, typ.

True Widows distade melankoli får mitt hjärta att gråta (av lycka förstås).

Ryssarnas egentryckta CD-r från 2011, släpptes på riktigt 2013. En klockren, Manchesterdoftande uppvisning i stil.

Och nu då? Jo, gott folk, här är den då till slut, spellistan alla pratar om – depprock.com:s 2013:

Gott nytt år!