Blir ju som vanligt aldrig klar med min topp 100-lista, men ska man bara lyssna på en skiva från 2017 så undrar jag om man inte borde satsa på Hataris EP Neysluvara. Hatari känns som nånting annat. Nånting nytt. Och det isländska språket är ju som gjort för skriksång! Vetefanken vad han gormar om, men det känns som om det är nåt jäkligt viktigt, och det räcker för mig.