Det roligaste med klippet nedan är inte att synten i första låten låter helvete, för bortser man från den låter denna tidiga version av The Cures A Forest, som då hette At Night, riktigt bra.

Det roligaste med klippet nedan är inte heller att det låter som om Robert Smith hittar på texten vartefter i At Night och ibland mummelsjunger, eller bara drar till med nåt som inte riktigt, men nästan, är ord. (Det här är något jag ähum har en del egen erfarenhet av.)

Det roligaste är inte heller att bassisten Simon Gallup ser ut som en medlem i Dexys Midnight Runners.

Och det är inte heller Robert Smiths alldeles för stora tröja som är det roligaste.

Det roligaste med klippet nedan är att Robert Smith, som under åttiotalet blev en sån gigantisk stilikon för svartklädd ungdom, har rosa byxor på sig.

Samtidigt är det ett klipp som visar hur jävla bra The Cure var redan 1979.