Ikväll skulle jag ha DJ:at på Snotty igen, efter ett alltför långt uppehåll. Jag älskar att DJ:a på Snotty – sånt skönt ställe! Därför är det med stort vemod jag insett att den segdragna förkylning som straffade mig med full kraft efter en spelning med bandet i helgen, tvingat mig att stanna hemma och låta min kollega Harald dra hela DJ-lasset – vilket han kommer göra med den äran. Detta innebär å andra sidan att jag plötsligt fått lite feber- och hosttid med datorn. Vilket, gott folk, betyder att jag kan blogga på min så oerhört sparsamt uppdaterade blogg. Senast var väl i januari, och innan det juli – faaaan vad jag måste skärpa mig!

Det som irriterar mig mest med mitt uteblivna DJ:ande är förstås all bra musik jag inte kommer att få spela. Som Motorama! Ryska Motorama har gjort en av årets hittills bästa skivor – kanske den bästa (mina hjärnceller tvistar lite om det och kommer göra det tills årskiftet, när de måste bestämma sig). Eftersom den kom i början av året borde jag förstås ha bloggat om den då, men, men.

Om Motorama hade representerat Ryssland i Eurovisionschlagerfestivalen hade jag röstat för första gången i mitt liv…eller förresten röstade jag på inte på Lettland det där året, och Serbien nåt år efter det…hmmm… Skitsamma! Jag hade i alla fall röstat och jag hade tyckt att det var helt rätt om Ryssland tagit hem segern (att inte Polina Gagarina vann måste väl ändå bero på att hon hade en så sjukt tråkig och intetsägande låt) och fått anordna cirkusen nästa år. Men då hade det förstås inte varit samma Ryssland. Ett land som hade skickat Motorama som bidrag i Eurovisionsschlagerfestivalen hade varit ett vänligt, vemodigt, avmilitariserat, lite introvert, men konstnärligt och högst tolerant land – ett land att avundas, ett land att vilja flytta till helt enkelt. För vem vill inte flytta till Rostov vid Don (Motoramas hemstad asså) när man hör sånt här:

Och sånt här:

Och sånt här:

Och sånt här:

Allt från deras nyaste skiva Poverty, som släpptes i januari i år (och som jag alltså borde ha skrivit om då). Har varit inne på det när det gällt deras tidigare skivor, de är som den felande länken mellan det tidiga 80-talets Manchester och den Nya Zeeländska indiepop som förgyllde våra liv i slutet på 80-talet och början på 90-talet.

http://www.deezer.com/album/9206939