Idiotiskt att rösta, fråga Morrissey

morrissey_world_peace

Fan, Morrissey har ju släppt en ny singel! Jaja, det visste ni säkert redan, men det måste jag ju ändå skriva om! För när världens bästa textförfattare och en av världens bästa sångröster släpper nytt material är det bara att tacka och bocka. Låtarna behöver egentligen inte ens vara tipp topp, så länge det är Morrisseys ord och röst som hörs – låtarna tar sig direkt in i min ryggmärg där alla gamla Smiths- och Morrissey-pärlor präglats in sen jag var en finnig liten spoling. Och nu är det hela fem år sedan sist! (Om man bortser från den fina tolkningen av Lou Reeds Satellite of Love i slutet på förra året.)

Och vad får man? Jo, en Morrissey på sitt allra bästa cynisk-ironiska anti-etablissemanget- och det är synd om människorna-humör:

World peace is none of your business
You must not tamper with arrangements
Work hard and sweetly pay your taxes
Never asking what for
Oh oh, you poor little fool

Och så fortsätter det. Han sparkar både uppåt och nedåt och ger sig in i världspolitiken och hade man tänkt rösta i nåt nära förestående val (eller två) så är man en idiot för i låtens crescendo sjunger Morrissey:

Each time you vote, you support the process

Fast jag är en idiot (det har jag ingenting emot).

Låten verkar inte ha kommit till Spotify än, jag hittar den i alla fall inte. Den finns dock på Deezer:

http://www.deezer.com/album/7787211

Och lär även finnas på iTunes, ryktas det.

Och, last but not least, här kan man höra Morrissey deklamera texten i någon slags promo-video för nya albumet som ska släppas den 11 juli. (Tjo-fucking-ho!) Det roligaste med videon är inte att han har frack (fast frackar är alltid roliga) och sitter vid en flygel, utan att Nancy Sinatra (!) plötsligt dyker upp på ett hörn:

Annonser

Äntligen, mer Swans åt folket!

Swans: To Be Kind

Swans: To Be Kind


Som vi har längtat! Nu kan ni sluta lyssna på Kent, för nu finns Swans nya skiva, To Be Kind, äntligen på:

Spotify

Deezer (Eftersom jag gått över till Deezer numera p.g.a. ett schysst erbjudande känns det naturligt att börja länka dit också.)

Annat (Valfri länk till skivan klistras in på nåt bra ställe.)

Äntligen!

Som vanligt, när det gäller Swans, handlar det inte om lättsmält musik, utan istället musik som är som (ähum) fullkorn för själen. Fiberrikt och helt överjävla bra är det!

Och här kommer några sköna intervjuer med Michael Gira om nya skivan:

A Quietus Interview –
This Is My Sermon: M Gira Of Swans Speaks To John Doran

Michael Gira: A Brutal Kindness – Thirty-two years later, Gira continues to strive for transcendence through music.

Swans (Pitchfork Interview)

Att förhandslyssna på Swans


Trailer till Swans kommande skiva To Be Kind.

Att Swans är ett av den här bloggarens favoritband råder det nog ingen tvekan om. Att Swans nya skiva, To Be Kind, som släpps om en knapp månad, kommer att falla den här bloggaren stenhårt på läppen verkar det inte heller råda någon tvekan om.

Den skevt undergångsfunkiga låten A Little God In My Hands som släpptes för en tid sen talade sitt tydliga språk (hörs i trailern ovan). Nu har två till låtar från skivan dykt upp på Youtube. Den här:

Och den här:

Låter ju helt jävla ljuvligt! Nu vill jag höra resten!

Nu!

Hörde ni det, Swans!

NU!

Släpp skivan nu för sjutton!

Pallar inte vänta ju!

Fast The Soft Moon liksom

Laibach i all ära, men om det är någon skiva jag verkligen, verkligen ser fram emot så är det The Soft Moons uppföljare till 2012:s Zeros. Jag har hårdlyssnat på singeln, Feel, de senaste veckorna, och det låter helt sjukt bra om den.

Så jag förväntar mig ett riktigt jäkla storverk!

Deras tidigare skivor har ju varit rena dynamiten de också. The Soft Moon är troligen det band som hållit den depprockiga/postpunkiga fanan högst de senaste åren (tillsammans med A Place To Bury Strangers, vilka jag skrev om i min inte så kritiska text om Winkies grymma debutskiva häromveckan.

Här kommer videon till fantastiska Breathe the Fire från deras makalösa (jaja, superlativen bara haglar, jag vet, tråkig läsning…men bra musik!) debutalbum The Soft Moon från 2010:

Och videon till Die Life från ovan nämnda Zeros går ju inte av för hackor heller:

Åh den basgången!

Den slovenska konstens comeback

Uppdatering: Nu finns Labachs egna gymnastiska video till Whistleblowers på Youtube, så nu kan jag äntligen bädda in den här. Tjohoo! Samtidigt har fan-videon jag tidigare hade med här förvunnit från youtube pga rättighetsproblem (inte helt oväntat).

Efter ett uppehåll på tjugo år, har jag upptäckt att jag tycker att Laibach (som tagit sitt namn efter det tyska namnet på den slovenska huvudstaden Ljubljana) är lite roliga igen. Kanske är det för att jag innan jag hört nåt från nya skivan läste den här texten i The Guardian, Laibach: the unlikely godfathers of Occupy and Anonymous.

Eller så var de aldrig så eurotechno-aktiga under de senaste 20 åren (det är nu 34 år sen de startade inom ramen för den kontroversiella konströrelsen Neue Slowenische Kunst) som jag har haft för mig – fast jag var och såg dem live någon gång i mitten av 00-talet, och då var de ganska eurotechno-aktiga och inte alls så bra som när jag t.ex. såg dem i Moderna Muséets trädgård -92.

Nu har jag i alla fall hört några spår från kommande skivan (Oj, nu hör jag Nick Caves Carny från TV:n, tydligen som soundtrack till en dokumentär om en marionettmästare, verkar passande, jaja back to Laibach.), och det låter faktiskt riktigt bra om låtar som Eurovision (diggar catchfrasen ”Europe is fallin apart”) och Resistance is Futile (som halvtrekkie är det ju svårt att motstå en så Star Trek-färgad text, ”We are Laibach, resistance i futile”. Fast allra bäst av det jag hört är den här låten, Whistleblowers:

Fin video! Och lite skrämmande på ett typiskt fascism-estetiskt Laibachsätt.

Jag gillar förresten det tvetydiga sätt de använder begreppet ”whistleblowers” på.

Fast bäst och mest skrämmande var de nog ändå på den gamla goda tiden, t.ex. i deras numera klassiska cover på Rolling Stones Sympathy For the Devil:

Fina killar!

Om man vill ha en utförligare redogörelse för vad fanken Laibach egentligen håller på med kan jag varmt rekommendera den här videon: