• amerikanskt
  • engelskt
  • franskt
  • svenskt
  • tyskt

depprock.com

  • Hundra grymma låtar och tio grymma album från 2014

    januari 2nd, 2015

    2014 är över. När jag såhär två dagar senare tänker tillbaka på året som gått är det svårt att inte haka upp sig på det där med att brist på empati som politisk idé vunnit sånt gehör i opinionen i det här landet, något som gör mig ledsen ända in i själen. Men samtidigt kan man blicka tillbaka på ett år då det gjordes en hel del grym musik.

    Här kommer min topp tio för bästa skivorna förra året, samt en spellista med hundra kanonbra låtar från hundra band/artister som satt sin prägel på mitt musiklyssnande under året (när det gäller en av låtarna kan det hända att jag är lite partisk).

    Innan jag börjar med tio i topp, så måste jag ge ett hedersomnämnande till Winkie vars makalösa One Day We Pretended to Be Ghosts, kanske är den skiva jag lyssnat mest på under 2014. Men tyvärr kom den ut 2013 – jag hade inte hört den när jag satte samman förra årets lista (än en gång: Förlåt!).

    Hedersomnämnande till Morrissey också, som gjorde sin bästa skiva på länge och därför kom på elfte plats (eller där nånstans).

    Börjar med tio i topp, skivor (sex låtar eller fler):

    10.

    youngteam-fading-into-night-artwork-cover-400x400

    Youngteam – Fading Into Night

    Shoegaze + mörker är aldrig fel. Jag repeterar shoegaze + mörker = aldrig fel!

    9.

    twillightsad

    The Twilight Sad – Nobody Wants To Be Here  And Nobody Wants To Leave

    Dessa skottar gör så jäkla fina, ledsamma låtar.

    8.

    wrangler

    Wrangler – L.A. Spark

    Bästa synten i år! Cabaret Voltaire-bassisten Stephen Mallinders nya band.

    7.

    jessica93rise

    Jessica 93 – Rise

    Bandnamnet och skivomslaget till trots är detta deppskrammel av bästa sort.

    6.

    Iceage-Plowing_Into_The_Field_Of_Love

    Iceage – Plowing Into the Field of Love

    De här danskarna kan inte göra fel. Ännu bättre än förra årets fantastiska You’re Nothing, som jag var övertygad om att jag hade med på förra årets topp tio, ända tills jag kollade nyss. Konstigt – hur tänkte jag där?

    5.

    thekvb

    The KVB – Out of Body

    The KVB var i alla fall med på förra årets topp tio. Bara sex låtar, men alla depprökare av rang.

    4.

    haveanicelife

    Have A Nice Life – The Unnatural World

    Av alla band jag upptäckt i år, som släppt skivor i år, är detta det näst bästa. Deppskrammel av allra bästa sort.

    3.

    lament_l

    Einstürzende Neubauten – Lament

    Första världskrigstemat sitter som en smäck. När Neubauten är som bäst, som på den här skivan, är Blixa och gänget alltid bland de allra bästa.

    2.

    blueangellounge

    The Blue Angel Lounge – A Sea of Trees

    Depprock med stort D, enligt mig. Såhär ska det låta. Det var nära att Nico-fantasterna med det Sternberg-doftande namnet blev etta på listan, men så kom jag att tänka på att…

    1.

    Swans_To_Be_Kind

    Swans – To Be Kind

    …när Swans är som bäst, vilket de var på förra årets skiva, är de helt enkelt bäst. Punkt.

    Här kommer spellistan, först Spotify-versionen och sen en länk till Deezer-versionen:

     
    http://www.deezer.com/playlist/1102936971

  • Robert Smiths byxor

    juli 14th, 2014

    Det roligaste med klippet nedan är inte att synten i första låten låter helvete, för bortser man från den låter denna tidiga version av The Cures A Forest, som då hette At Night, riktigt bra.

    Det roligaste med klippet nedan är inte heller att det låter som om Robert Smith hittar på texten vartefter i At Night och ibland mummelsjunger, eller bara drar till med nåt som inte riktigt, men nästan, är ord. (Det här är något jag ähum har en del egen erfarenhet av.)

    Det roligaste är inte heller att bassisten Simon Gallup ser ut som en medlem i Dexys Midnight Runners.

    Och det är inte heller Robert Smiths alldeles för stora tröja som är det roligaste.

    Det roligaste med klippet nedan är att Robert Smith, som under åttiotalet blev en sån gigantisk stilikon för svartklädd ungdom, har rosa byxor på sig.

    Samtidigt är det ett klipp som visar hur jävla bra The Cure var redan 1979.

  • Morrissey twittrar inte

    maj 17th, 2014

    Lika stor uppståndelse blir det när Morrissey sen förnekar att han twittrar. I ett meddelande till en fan club skriver han:

    ”I would like to stress that I do not have either a Twitter or a Facebook account.
    I gather that a Twitter account has been opened in my name – as ‘It’s Morrissey’ – but it is NOT Morrissey. I do not know who has opened this recent Twitter account, but please be aware that it is bogus. That’s, of course, if you should remotely care.

    Untwitterably yours, MORRISSEY, Salt Lake City, 15 May 2014.”

    Skumt att Morrisseys skivbolag konfirmerade att det var hans konto.

    The Falls Mark E. Smith hade alltså rätt. (Se förra blogginlägget.)

  • Morrissey twittrar!

    maj 16th, 2014

    Apropå Morrissey, så började han twittra häromdagen. Hans första tweet såg ut såhär:

    Hello. Testing, 1, 2, 3. Planet Earth, are you there? One can only hope…

    — Morrissey (@itsmorrissey) 14 maj 2014

    Det här är givetvis en ohyggligt stor nyhet för somliga av oss. Eller, nej för alla. Det är en riktig jäkla världsnyhet! Eller som Pitchforks rubrik löd:

    Morrissey Is Now Tweeting, Everybody. Today, history is made

    Och kolla bara hur många träffar man får om man söker på Morrissey och Twitter i Googles nyhetssök! Som sagt, världsnyhet.

    Första tweeten följdes av en skarpsinnigt ofullständig analys av Twitter som fenomen:

    Follow, follow, follow. Twitter is the perfect metaphor for…something. Dunno what.

    — Morrissey (@itsmorrissey) 14 maj 2014

    De tweets som kommit från kontot därefter har varit ganska tråkiga standard-tweets som gör reklam för kommande skivan och spelningar och sånt. Men ändå, det är ju Morrissey! Eller? Russel Brand känner sig inte helt säker:

    The real Morrissey, @itsmorrissey on twitter. If there is such a thing as real Morrissey or real twitter. #thereisalight

    — Russell Brand (@rustyrockets) 15 maj 2014

    Mark E. Smith från The Fall är i alla fall säker:

    Do not follow this new fellow @itsmorrissey. It is one of them parody accounts. Very unprofessional.

    — Mark E Smith (@Markesmith) 15 maj 2014

    Roligaste tweeten om Morrisseys twitterdebut står kontot Troubled Morrissey för (i alla fall om man kan sin Morrissey-lyrik). Hen vänder sig direkt till Morrissey med följande kommentar:

    ADVICE TO FIRST TIME TWEETERS Twitter is nice And Twitter can stop you From doing all the things in life you'd like to.

    — Troubled Morrissey (@troubledmozza) 14 maj 2014

    Troubled Morrissey är min favorit-twittrare när det kommer till Morrissey-relaterade frågor i stort. Han har också en underbart rolig webbplats fylld till bredden med Morrissey-relaterad humor. Till exempel finns där en massa diagram i stil med de här:

    20140511-222403

    20140509-214916

    Besök Troubled Morrisseys webbplats nu!

  • Idiotiskt att rösta, fråga Morrissey

    maj 13th, 2014

    morrissey_world_peace

    Fan, Morrissey har ju släppt en ny singel! Jaja, det visste ni säkert redan, men det måste jag ju ändå skriva om! För när världens bästa textförfattare och en av världens bästa sångröster släpper nytt material är det bara att tacka och bocka. Låtarna behöver egentligen inte ens vara tipp topp, så länge det är Morrisseys ord och röst som hörs – låtarna tar sig direkt in i min ryggmärg där alla gamla Smiths- och Morrissey-pärlor präglats in sen jag var en finnig liten spoling. Och nu är det hela fem år sedan sist! (Om man bortser från den fina tolkningen av Lou Reeds Satellite of Love i slutet på förra året.)

    Och vad får man? Jo, en Morrissey på sitt allra bästa cynisk-ironiska anti-etablissemanget- och det är synd om människorna-humör:

    World peace is none of your business
    You must not tamper with arrangements
    Work hard and sweetly pay your taxes
    Never asking what for
    Oh oh, you poor little fool

    Och så fortsätter det. Han sparkar både uppåt och nedåt och ger sig in i världspolitiken och hade man tänkt rösta i nåt nära förestående val (eller två) så är man en idiot för i låtens crescendo sjunger Morrissey:

    Each time you vote, you support the process

    Fast jag är en idiot (det har jag ingenting emot).

    Låten verkar inte ha kommit till Spotify än, jag hittar den i alla fall inte. Den finns dock på Deezer:

    http://www.deezer.com/album/7787211

    Och lär även finnas på iTunes, ryktas det.

    Och, last but not least, här kan man höra Morrissey deklamera texten i någon slags promo-video för nya albumet som ska släppas den 11 juli. (Tjo-fucking-ho!) Det roligaste med videon är inte att han har frack (fast frackar är alltid roliga) och sitter vid en flygel, utan att Nancy Sinatra (!) plötsligt dyker upp på ett hörn:

←Föregående sida
1 … 40 41 42 43 44 … 48
Nästa sida→

Drivs med WordPress

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
 

Laddar in kommentarer …
 

    • Prenumerera Prenumererad
      • depprock.com
      • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
      • depprock.com
      • Prenumerera Prenumererad
      • Registrera
      • Logga in
      • Rapportera detta innehåll
      • Visa webbplats i Läsare
      • Hantera prenumerationer
      • Minimera detta fält