Äntligen! 2015 kan läggas till historien, jag är klar nu!

Över en månad försenad har jag äntligen sammanställt en spellista för de hundra bästa låtarna och en topplista för de 21 trevligaste skivorna, enligt mig, som kom 2015.

På ett personligt plan var 2015 ett kanonår (om man bortser från sommarvädret och att jag fått än mindre tid över till bloggande). Men i det stora kan jag bara konstatera att fy i helvete vilket skitår. Så för att stilla våra sinnen inför det som komma skall måste vi börja med att ta oss igenom följande låt (en låt som nästan på pricken prickar in den här sidans kravprofil) – och låta dess stillsamma vemod skölja över oss.

Så vackert!

Tropic of Cancers mästerverk ovan är självklart med på depprock.com:s topphundralista. – Om ni vill lyssna på topphundralistan medan ni läser resten av blogginlägget hittar ni den här:

Eller om ni har Deezer:

http://www.deezer.com/playlist/1568915061

Nu går vi vidare i programmet till topplistan för skivor, som på grund av lathet råkade bli 21 stycken istället för tio i år:

Plats 20 (delad):

a3464643123_10

Soft Kill – Heresy

Uppföljaren till finfina An Open Door (2011) är för kort och har lite för lågt mixad sång, men måste ändå vara med här. Finns inte på de stora streamingtjänsterna, men väl på Soundcloud.

0006067549_10

Schonwald – Between Parallel Lights

Italienska coldwave-bandet Schonwalds nya finns inte heller på Spotify/Deezer. Tur då att den finns på Soundcloud.

Plats 19:

a2991138118_10

The Foreign Resort – The American Dream

Enda felet med The Foreign Resorts nya är att den är för kort.

Plats 18:

0004007384_10

Then Comes Silence – III – Nyctophilian

Hård-depp från Sverige av bästa sort.

Plats 17:

600x600bb

My Disco – Severe

Tung, mörk, monoton stillhet.

Plats 16:

a3563742882_10

K-X-P – III, Pt. 1

Årets bästa krautrock kommer från Finland. Med postpunk- och synttendenser.

Plats 15:

anna-von-hausswolff-2015-the-miraculous-cover

Anna von Hauswolf – The Miracoulus

Äh, jag håller med, hon är ju magisk.

Plats 14:

v600_81851Qho7L__SL1400_

A Place To Bury Strangers – Transfixiation

Lite ojämn för att vara APTBS därav den blygsamma placeringen (för att vara dem). Men topparna på skivan är så sjukt bra som bara APTBS kan vara. We’ve Come so Far är en av årets allra bästa låtar.

Plats 13:

r15-iwc-cradleSMALL

Ian William Craig – Cradle for the Wanting

Det vackra vemod som IWC skapar med bara röst och effekter är så helande för en stressad själ i en värld som tycks gå åt skogen.

Plats 12:

1625624_10153314592564222_3178100234366847270_n

She Past Away – Narin Yalnızlık

Förra skivan Belirdi Gece (2012) var kanske ännu bätre, men depprock på Turkiska låter fortfarande lika angeläget (och coolt).

Plats 11:

0004053794_10

Viet Cong – Viet Cong

Också lite för kort, sån här infallsrik postpunk vill man höra MYCKET av!

Plats 10:

homepage_large_e5bcb308

Algiers – Algiers

Slå ihop gammal hederlig soul med postpunk och ni får Algiers. Bästa crossover jag hört på år och dar. Vill höra mer postpunk-soul!

Plats 9:

4694

The Harrow – Silhouettes

Drömsk depprock som förvaltar arvet från bl.a. The Cure och Cocteau Twins med den äran.

 

Plats 8:

11183_JKT

The Soft Moon – Deeper

Hypermodern depprock! Soundet på The Soft Moons nya borde exporteras till fler band!

Plats 7:

a2791434963_10

Protomartyr – The Agent Intellect

Underbar slamrig postpunk som pendlar mellan vemod och ilska över människans utsatthet.

Plats 6:

1035x1035-Chelsea-Wolfe---Abyss---Cover-Art

Chelsea Wolfe – Abyss

Djup därnere hör man Chelseas ljuva stämma tränga fram genom mörkret. Magi.

Plats 5:

nicole-saboune-miman

Nicole Sabouné – Mima

Vilket fantastiskt år för…

Plats 4:

a1869777674_10

Agent Side Grinder – Alkimia

…svensk depprock!

Plats 3:

a2325072224_10

Motorama – Poverty

De här ryssarna kan inte göra fel. Nya skivan är ännu bättre än deras tidigare. Skrev om den här.

Plats 2:

folder

La Santé – Punk Body Music

Synt på polska – kan det vara nåt? Ja, tack! EBM som går tillbaka till rötterna, hittar DAF:s punkiga attityd, skiter i de feta hårdrocksackorden och skriksång på knagglig engelska och låter bara hårt, kargt, effektivt. Och polska låter så tufft! Så jävla bra!

Plats 1:

Spectres_-_Dying

Spectres – Dying

Problemet med en hel del ny shoegaze är att det ska låta så euforiskt, drömskt och tyvärr ibland mest bara sött därinne bland gitarrväggarna. Det problemet har inte Spectres. Den här skivan är underbar, den här skivan är bland det bästa jag har hört.

Osså avslutar vi med 2015 års bästa cover:

Fast The Soft Moon liksom

Laibach i all ära, men om det är någon skiva jag verkligen, verkligen ser fram emot så är det The Soft Moons uppföljare till 2012:s Zeros. Jag har hårdlyssnat på singeln, Feel, de senaste veckorna, och det låter helt sjukt bra om den.

Så jag förväntar mig ett riktigt jäkla storverk!

Deras tidigare skivor har ju varit rena dynamiten de också. The Soft Moon är troligen det band som hållit den depprockiga/postpunkiga fanan högst de senaste åren (tillsammans med A Place To Bury Strangers, vilka jag skrev om i min inte så kritiska text om Winkies grymma debutskiva häromveckan.

Här kommer videon till fantastiska Breathe the Fire från deras makalösa (jaja, superlativen bara haglar, jag vet, tråkig läsning…men bra musik!) debutalbum The Soft Moon från 2010:

Och videon till Die Life från ovan nämnda Zeros går ju inte av för hackor heller:

Åh den basgången!

Förlåt Winkie!

Förlåt Winkie! Jag vet att det låter som en futtig bortförklaring, men jag hade ju liksom ingen aning! Det var ingen som berättade för mig. Jag vet, jag borde ha letat mer. Jag borde ha förstått att det var något stort som jag missade, något stort som dolde sig bakom informationsbruset. Jag får skylla på den mänskliga faktorn (och på att ert namn kanske inte riktigt låter som nåt man vill lyssna på).

Jag hade helt enkelt ingen aning om att ni hade gjort en av 2013:s allra bästa skivor när jag satte samman min topplista för 2013. Jag visste ju inte att ni borde ha fått vara med och tampats däruppe tillsammans med Savages och My Bloody Valentine!

Fy i helvete vad bra Winkie är! Depprock och shoegaze (som jag ju iofs bestämt mig för också är en slags depprock) i perfekt förening!

Tag och lyssna!

Här är ett lite vänare exempel från skivan:

Här är hela den fantastiska skivan, One Day We Pretended to Be Ghosts, på Spotify:

Skivan är förresten producerad av Oliver Ackermann som är gitarrist och sångare i ett av mina favoritband från de senaste åren – det klart depprockiga A Place To Bury Strangers Tänkte ge dem ett eget blogginlägg någon gång, men vi tar en liten låt med dem också när vi ändå håller på: